Snart kommer mina behov sluta vara högsta prioritet

Jag vaknar upp i min säng, tar fram frukost ur mitt kylskåp, borstar mina tänder och sätter på mig mina kläder. Jag går iväg till skolan, gör mina läxor och går och lägger mig i min säng igen. Det är min vardag idag, allt kretsar kring mig och mina behov. Jag är en vanlig nittonåring som nästan kan göra vad jag vill utan att någon annan blir påverkad.
 

Men om några månader kommer det se helt annorlunda ut. Jag kommer vakna upp i min lånade säng, ta fram mat ur någon annans kylskåp och servera frukost till någon annans barn, borsta både mina och en treårings tänder och jag kommer inte bara bestämma kläder till mig själv utan också till två små barn. Jag kommer inte gå i skolan utan jag kommer skjutsa en liten pojke till hans skolan istället, jag kommer hjälpa till med andras läxor och inte ens ha några själv och innan jag själv kan gå och lägga mig på kvällen så måste jag se till att två små pojkar redan gått och lagt sig. Men jag längtar så otroligt mycket.

 

Att någon kan låta lilla mig ta hand om de finaste dem har, deras barn. Så svårt att förstå men så otroligt tacksam för det här. Jag hoppas verkligen att den här familjen blir bra för mig, svårt att veta exakt med endast mail och skype som kommunikationsmedel. Men magkänslan är bra så jag tänker lita på den. 46 dagar kvar, sen lyfter flyget!
 
Älskade syster, kommer sakna henne mest av alla <3
 


Lili    •     •   http://zilverka.blogg.se/

Vad spännande att åka iväg som au pair, det blir nog en riktigt fin erfarenhet. Jättefin bild också! :)

Svar: Ja, jag är verkligen så taggad, tack och kram på dig!! :D
Felicia Mattsson










Kom ihåg mig?
Au Pair, New York