Idag har jag varit en vecka i familjen. För er som inte vet det så flyttade familjen in i huset exakt samma dag som jag. Så när jag anlände med min gigantiska resväska var det bara ett hus med en liten pappa och två små pojkar i och inte en enda möbel. Men efter några timmar kom flyttgubbarna och nu efter några dagar av fix och uppackning så börjar det någorlunda likna ett hem, skönt. 

 

Vissa stunder längtar jag hem otroligt mycket och jag förstår egentligen inte varför. Familjen är verkligen toppen och jag 100% säker på att jag inte kunde hittat en bättre familj. Men det är nog att allt är annorlunda här och att jag är van att ha ett jobb man går hem ifrån. Nu bor jag på mitt jobb. Hela grejen med att vara au pair är lite knäpp faktiskt, men jag ska ge det tid. Jag har lovat mig själv att inte ha en åsikt för än om tre månader. Då vet jag vad en vardag här borta är och jag vet om jag gillar det eller inte.

 

Har träffat en hel del nya kompisar, mest svenskar men också en del tyskar. Allt blir lättare när man kommer ut ur huset så jag försöka boka upp något varje kväll för att tänka på annat i några timmar. Det är svårt men jag klarar det här, det vet jag.