Ska jag kompensera för alla kramar som inte kommer ske under det närmaste året?

Hur säger man hejdå? Den här gången är det ju inte "Hejdå, vi ses imorgon!" utan nu är det "Hejdå, vi ses om ett år!". Va? Vem är ens borta ett helt år? Vem åker till andra sidan jorden för att ta hand om små barn och få prata lite engelska? Ska jag låtsas att det är ett helt vanligt hejdå eller ska jag stå där och kramas 365 gånger för att kompensera för alla kramar som inte kommer ske under det närmaste året? 
 
Helst hade jag skippat att säga hejdå över huvudtaget. Vill verkligen inte stå där och kramas. Vill inte vad den som släpper först eller den som vill kramas lite längre. Vill vara den som bara vinkar lite snabbt och sen försvinner. Så många jobbiga känslor i ett enda litet ord, hejdå.
 
Mamma, lillasyster och pappa får inte ens hänga med till flygplatsen, både dem och jag vet att det kommer bli för jobbigt. Mina fina vänner och jag tar en roadtrip istället och gör något kul av det. Stämningen i bilen kommer nog va konstig. Vissa sekunder kommer vi glömma bort vad som väntar och bara skratta precis som vi alltid gör. Men vissa sekunder kommer det nog vara tyst. Vi kommer inte komma på något bra att säga och hur säger man ens hejdå? För den här gången är det ju inte "Hejdå, vi ses imorgon!" utan nu är det "Hejdå, vi ses om ett år!"
 
 











Kom ihåg mig?
Au Pair, New York