Jag behöver köpa nya strumpor, det är dags att åka hem

Strumporna jag köpte min första vecka har fått hål i sig. Hur hanterar man det? Är ju livärdd att allt ska vara som det va förut. Att jag ska vara som jag va förut. Jag är ju mycket bättre här.  Är det den här sidan av jorden som gör det med mig eller är det verkligen jag nu? Har så svårt att tänka mig att jag kan vara så här hemma i Sverige. Men jag hoppas att min rädsla kommer hindra mig från att hamna där i sängen. Med smutsiga lakan mot svettiga ben blandat med knäckebrödssmulor. 
 
Strumporna jag köpte min första vecka har fått hål i sig. Har jag varit här så länge nu?  Längtar lite tills jag åker hem. Vill visa för alla vilken härlig person jag blivit. Efter ett år borta så är jag redo att starta mitt liv igen. Det är en märklig upplevelse det här. Aldrig levt så mycket samtidigt som jag haft mitt eget liv på paus större delen av tiden. Mina behov har satts åt sidan. Jag bor i någon annans hem, äter mat från någon annnans kylskåp och mitt enda syfte är att ta hand om någon annans barn. Missta mig inte, jag älskar det. Dem här barnen är det viktigaste för mig och jag ångrar inte att jag åkte. Men jag måste hem och skaffa mitt eget hem, kylskåp och en dag även barn förhoppningsvis.
 
Strumporna jag köpte min första vecka har fått hål i sig. Och det gör så fruktansvärt ont. Vet inte vad jag kommer tillbaka till. Jag lämnade Sverige 2 veckor efter studenten och när jag kommer hem igen står jag fortfarande där och stampar på exakt samma plats fast med ett år i USA i ryggsäcken. Det är ju någonting i alla fall. Är nyfiken på att få reda på vem jag är. Vad kommer jag ens hitta på? Jag har ju varken teatern eller skolan längre. Tror ju att jag har några vänner kvar men man vet ju aldrig. Att blir lite skevt när man är borta så länge. Men jag ska inte bli som förut, det vet jag. Om 40 dagar kommer jag hem till Sverige och då ska jag köpa nya strumpor.
 











Kom ihåg mig?
Au Pair, New York