Jag behöver köpa nya strumpor, det är dags att åka hem

Strumporna jag köpte min första vecka har fått hål i sig. Hur hanterar man det? Är ju livärdd att allt ska vara som det va förut. Att jag ska vara som jag va förut. Jag är ju mycket bättre här.  Är det den här sidan av jorden som gör det med mig eller är det verkligen jag nu? Har så svårt att tänka mig att jag kan vara så här hemma i Sverige. Men jag hoppas att min rädsla kommer hindra mig från att hamna där i sängen. Med smutsiga lakan mot svettiga ben blandat med knäckebrödssmulor. 
 
Strumporna jag köpte min första vecka har fått hål i sig. Har jag varit här så länge nu?  Längtar lite tills jag åker hem. Vill visa för alla vilken härlig person jag blivit. Efter ett år borta så är jag redo att starta mitt liv igen. Det är en märklig upplevelse det här. Aldrig levt så mycket samtidigt som jag haft mitt eget liv på paus större delen av tiden. Mina behov har satts åt sidan. Jag bor i någon annans hem, äter mat från någon annnans kylskåp och mitt enda syfte är att ta hand om någon annans barn. Missta mig inte, jag älskar det. Dem här barnen är det viktigaste för mig och jag ångrar inte att jag åkte. Men jag måste hem och skaffa mitt eget hem, kylskåp och en dag även barn förhoppningsvis.
 
Strumporna jag köpte min första vecka har fått hål i sig. Och det gör så fruktansvärt ont. Vet inte vad jag kommer tillbaka till. Jag lämnade Sverige 2 veckor efter studenten och när jag kommer hem igen står jag fortfarande där och stampar på exakt samma plats fast med ett år i USA i ryggsäcken. Det är ju någonting i alla fall. Är nyfiken på att få reda på vem jag är. Vad kommer jag ens hitta på? Jag har ju varken teatern eller skolan längre. Tror ju att jag har några vänner kvar men man vet ju aldrig. Att blir lite skevt när man är borta så länge. Men jag ska inte bli som förut, det vet jag. Om 40 dagar kommer jag hem till Sverige och då ska jag köpa nya strumpor.
 

Framtidsplaner

I veckan kom mailet med den stora frågan.
 
"Hej Felcia! Har du funderat på att förlänga?" 
 
Klart jag har. Tusen gånger om. Fram och tillbaka. Som ett moln av ångest som ständigt duggregnar över mig. Jag väger fördelar med nackadelar. Tänker så mycket på hur det kommer vara att åka hem till Sverige. Kommer det ens kännas som hemma längre? 
 
Innan jag åkte trodde jag aldig att det skulle kännas så här mycket. Att E och L skulle betyda allt. Kan inte tänka mig en vardag utan dom även om jag vet att jag måste. Blir så ledsen när jag tänker på att oavsett om jag åker hem när första året är slut eller förlänger några månader så måste jag ju åka hem förr eller senare. Något kommer att dö i mig. 
 
Vet inte vad jag ska göra om jag åker hem. Blir matt i hela kroppen när jag tänker på att plugga, är inte redo än. Den onda rösten i mitt huvud säger att jag börjar bli för gammal. Att jag kan inte vara kvar här ett år till och slösa bort ännu ett år av mitt liv. Måste utbilda mig, skaffa jobb, spara pengar, köpa hus och producera bebisar. 
 
Men jag har ju inte ens fyllt 20. Har så mycket mer att se. Vill bo i andra städer, utforska andra kulturer och träffa nya människor. Funderar på att bo i London i någon månad. Vill även se Tokyo och skulle inte tacka nej till att krama lite koalor i Australien. 
 
Oavsett vad som händer och vad jag bestämmer mig för så tänker jag inte lyssna på rösten. Kanske kommer jag hem till Sverige i sommar och jobbar ett år eller två, sparar ihop lite pengar och sen åker jag ut på nya äventyr. Kanske får jag världens energi och börjar plugga redan nästa höst. Det enda jag vet är att inget kan hindra mig. Jag är ung och jag bestämmer. Jag kan göra precis vad jag vill.
 

En lördag i Oktober

För fem dagar sen var det lördag och jag hängde i city hela dagen, häng med!
Dagen började med att jag promenerade några meter för att möta upp Evelina vid affären.
Hej Evelina!
Vi satte oss och väntade på tåget...
På tåget dit delade vi hörlurar, ganska gulligt eller hur?
Väl framme i city började vi med en fin promenad i central park. En fråga! När ska hösten komma till New York? Börjar tröttna lite på alla gröna löv nu...
Vi satte oss ned och åt lunch och Evelina fick världens bästa idé!!!
Vi sprang ner i närmaste tunnelbana och kom upp i downtown.
Det regnade och jag blev lite ledsen.
Vi ställde oss i lång kö...
Och sen va vi framme på IKEA!!
Jag åt vegetariska wraps, pommes frites, daimtårta och massor av fläderdryck (obs, det bästa man kan dricka typ).
Vi doftade på doftljus, jag fick lite ont i huvudet.
Hittade en hel avdelning av julsaker.
När vi kom ut hade det blivit kväll och vi blev jagade av en äcklig råtta.
Men det va ändå en väldigt fin dag. Så glad att jag har Evelina här. Vad skulle jag göra utan henne?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Au Pair, New York